Alla barn runt om i världen har till största del olika bakgrunder och får inte alltid den uppväxt dem behöver och förtjänar. Detta kan man inte minst läsa om i Morgan Allings bok “Kriget är slut”, där det bland annat skildras en historia om en problematisk uppväxt och hemmiljö med alkoholiserade föräldrar, våldsamma fosterföräldrar och vuxna i maktposition som sexuellt utnyttjar honom. Vi har valt att lägga fokus på hur man som lärare ska skapa trygghet för sina elever oavsett hemmiljö. Eleverna spenderar mycket tid i skolan vilket gör att det är väldigt viktigt att de har en trygg skolgång. I Salamancadeklarationen står det att: “Den vägledande princip som ligger till grund för denna handlingsram är att skolorna skall ge plats för alla barn, utan hänsyn till deras fysiska, intellektuella, sociala, emotionella, språkliga eller andra förutsättningar”.
Enligt oss ska vi bemöta eleverna med kärlek, omtanke, respekt och medkänsla för att öka tryggheten i klassrummet. Men hur skall vi göra detta? Först och främst genom att skapa en relation och en “vi”-känsla bland eleverna i klassrummet. Som lärare ska vi även se eleverna jämlikt oavsett bakgrund, etnicitet och sexuell läggning. I filmen “Indisk skolvardag” kan vi tydligt se hur klasskillnaderna behandlas olika och hur barnen blir dömda utifrån deras roll i kastsystemet. Detta går emot barnkonventionen som betonar vikten av att barn ska ha rätt till ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter där staten ska utnyttja det yttersta av sina resurser för alla elever. Skolan ska se till att främja barnets utveckling och läran om mänskliga rättigheter. Vi som lärare har ett stort och komplext ansvar när det gäller elevernas välmående i skolan, men grunden till trygghet tror vi är att skapa en god relation till barnen och visa empati.
