Min
auskultation gjordes på en skola för årskurserna F-6 i min hemby, där det går
ca 150 elever. Klassen som jag observerade var en klass 2 med 23 elever, en
lärare samt en resurslärare och jag blev varmt välkommen utav allihopa. Eftersom
jag inte varit ute och jobbat någonting i skolan förut, var upplevelsen något
nytt för mig vilket jag tyckte var spännande. Vistelsen på skolan var oerhört
lärorik och mysig, samtidigt som klassrumsmiljön verkligen fick mig att längta
till den dagen jag undervisar min egen klass.
Under
de dagarna jag var i klassen var det fullt med snö på marken, vilket innebar
mycket prat om advent och julförberedelser men också om vad alla elever ville
göra på rasterna vilket de gärna delade med sig av. Klassrummet hade olika
språkliga redskap uppklistrade på väggarna vilket bland annat var räknesätten
och alfabetet. Inom det sociokulturella perspektivet kallas detta för mediering och jag upplevde idén som
viktig och lärande för eleverna, då man såg redskapen på ett tydligt och roligt
sätt.
En
situation som jag la märke till i klassrummet, var att läraren hade en sådan givande
dialog med sina elever. Efter en gemensam genomgång i helklass gick läraren
runt i klassrummet för att hjälpa till eller bara kolla så att alla gjorde det
som de skulle. Ifall det då skulle vara någon som inte riktigt hade förstått så
förklarade läraren ytterligare och byggde upp det fortsätta lärandet utifrån
elevens erfarenheter, för att hen lättare skulle förstå. Detta gjordes i form
av frågor eller diskussioner rörande elevens vardag som senare kunde associeras
med den aktuella uppgiften. Detta kan kopplas till det pragmatiska perspektivet
”you teach a child, not a subject” där teorin går ut på att bygga på elevens
erfarenheter och utifrån det utveckla deras kunskaper. Även
det kognitiva perspektivet kan förbindas med situationen, eftersom eleven
ändrade sitt sätt att tänka och då kopplade jag det med begreppet ackommodation.
Hade
ni som framtida lärare hjälpt eleven på liknande sätt? Varför, varför inte?
/ Linnea Oskarsson
Kul att du trivdes så bra och du tyckte det var kul! Jag håller med om att när man kommer ut till verkligheten så längtar man bara ännu mer efter sin egna klass!!
SvaraRaderaJag tycker verkligen om att läraren går efter elevens tidigare erfarenheter och utvecklar det därifrån. Tycker även det är viktigt att ha en personlig relation till eleverna, just för att kunna hjälpa eleven på ett bättre sätt och för att skapa trygghet. Det är bra att läraren vågar ha en dialog med eleverna, det gör att de vågar prata med och även att läraren gör lektionen efter just de eleverna!
Ja men verkligen, det var en väldigt rolig och givande vistelse!
RaderaJa men precis, jag håller absolut med dig. Känner eleven att läraren känner och pratar med en på ett sådant personligt plan, skapar det en bra trygghet som är viktigt för eleven :)
Bra text! Härligt att du kände att det var kul och längtar efter att bli lärare så du inte blev avskräckt. Intressanta tankar om sättet läraren hjälpte eleverna. Jag tycker att det är ett jätte bra sätt att först ta det som en diskution men sen även gå runt till varje elev för att dubbelkolla så att alla förstår vad dem ska göra. Alla elever är ju så olika och behöver stötting på olika sätt. Genom att gå till varje elev är det även större chans att eleven frågar nått som den inte vågar ta i helklass. Även en sätt för läraren att se varje elev och skapa en god elevkontakt.
SvaraRaderaTack så mycket för din kommentar! Haha precis! Längtar oerhört mycket efter att få komma ut och jobba nu :)
RaderaVad roligt att du håller med, för tycker också att den metoden verkade fungera hur bra som helst på eleven då den förstod bättre av en sådan enkel förändring som att koppla det till ens erfarenheter. Som du även säger så känns det nog skönt för eleven att läraren ibland kommer och pratar med just den eleven och kan då ta upp saker som hen annars kanske inte vågat ta upp.
SvaraRaderaKul att läsa om din auskultation Linnea!
Jag som lärare hade nog garanterat jobbat på samma sätt. Genom att gå runt till eleverna i klassen får man som lärare en bra bild på hur mycket eleverna hänger med, samt att det ger en bra möjlighet till eleverna att ställa frågor. Det är inte alla elever som vill räcka upp handen när de behöver hjälp. Går man då inte runt så blir inte dessa frågor obesvarade.
En nackdel kan vara att de elever som behöver extra mycket hjälp påverkas då läraren måste se till alla hinna gå runt till alla elever, då vissa behöver mer hjälp än andra.
Tack Linnéa!!
RaderaJa men precis, håller med dig. Det är viktigt att alla får synas och höras, men att det kan bli att alla inte får den hjälp de behöver ändå. Svårt det där med att räcka till som lärare, men jag tror att man kommer utföra olika metoder för att tillslut hitta den som passar för både en själv och för sina elever! :)